mestfoto

...eller är det platsen som ingen vill återkomma till och bara glöma?

JÄRNFORSEN numera ett kultklätterställe, innan hade jag ingen, men nu har jag en. Ironfalls, som vi i folkmunn säger är ett liiitet samhälle i mörka Småland, de har en butik, en pizzeria och... ja just det: järn och fors. Har man hamnat i denna lilla byhåla så har man tre saker att göra: Köpa bröd, äta pizza eller klättra. Det tar ungefär 35 sekunder att köra genom samhället, och det tar oss två dagar att leta block i skogen. Var ligger alla dessa underbara flyttblocken? Va?

Det brukar regna i Järnforsen, för tillfället har det regnat varje gång jag varit där. Regnet gör att man tappar gnistan, man liksom svär att aldrig sätta sin fot här igen. Sen slutar det regna... och då har man glömt alla besvärjelser och börjar leta efter torra block. Lite knasigt men så fungerar vi boulders.

Jag har sagt det förr, det är ingen nyhet, ska man få något gjort så är det bäst att göra det själv. Så är det med vår närmaste bouldermecka, Ironfalls. Ska man klättra där så ska man utveckla och kötta nya linjer hela tiden. Det ska rapporteras och först då kan andra ha glädje av det vi lever för. Problem, massor av problem. Det gäller dock att vi utvecklar åt varandra åxå, inte bara en massa dynghårda linjer utan fram med de lätta beginners-turerna. Där är vi inte idag, vem vill värma upp med en 6B när ens gräns ligger på 5C? Nä... hellre åker jag till Kjugekull. Gud kom ihåg att gradera L. Jävulen ville bara ha 8A!

Och en sak till, varför måla på blocken? Suck!

Här är några fina killar på fina linjer:

Klas på Kanel Klipp 6C


Viktor blundar och ger allt. Okänt problem. 6B?


Klas på samma som ovan.


Jimmy på Rythm 7C+


Viktor på ett okänt problem, fin arete.




Han gör det!

Hehe... vi hade kul iallafall!