mestfoto

Det är med  tunga steg jag vandrar fram till fönstret för att dokumentera vädret. Det blåser, det regnar och längtan efter torr land börjar göra sig påmind.
Senast jag kände frihet var i Fontan V44, sedan dess har det varit kasst väder, inte ens snön kan lägga sig som ett vitt täcke. Ljuset slukas upp av vattendropparna, och jag spelar dödsmetal för fulla muggar.

Det är skönt att glida ut på nätet, se några bouldersmowies, sjunka sakta in i fantasivärlden, se sig själv göra sittstarten till Ferdinand, och i nästa ögonblick förtvlit fånga den lilla crimpen på en slopers i Fontan. På nätet kan jag med fantasilös inspiration surfa runt på coola hemsidor, upptäcka nya resmål, och vipps så har man beställt en förare över Kalymnos.